| 5 Kapitlet |
1 | Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
|
2 | Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
|
3 | Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
|
4 | Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
|
5 | Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
|
6 | Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
|
7 | nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
|
8 | Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
|
9 | åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
|
10 | åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
|
11 | när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
|
12 | Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
|
13 | han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
|
14 | mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
|
15 | Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
|
16 | Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
|
17 | Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
|
18 | Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
|
19 | Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
|
20 | I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
|
21 | När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
|
22 | Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
|
23 | ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
|
24 | Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
|
25 | Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
|
26 | I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
|
27 | Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
|