| 13 Kapitlet |
1 | Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
|
2 | Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
|
3 | Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
|
4 | Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
|
5 | Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
|
6 | Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
|
7 | Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
|
8 | Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
|
9 | Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
|
10 | Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
|
11 | Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
|
12 | Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
|
13 | Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
|
14 | Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
|
15 | Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
|
16 | Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
|
17 | Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
|
18 | Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
|
19 | Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
|
20 | Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
|
21 | din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
|
22 | Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
|
23 | Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
|
24 | Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
|
25 | Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
|
26 | Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
|
27 | du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
|
28 | Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
|