| 18 Kapitlet |
1 | Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
|
2 | Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
|
3 | Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
|
4 | Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
|
5 | Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
|
6 | Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
|
7 | Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
|
8 | Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
|
9 | snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
|
10 | garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
|
11 | Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
|
12 | Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
|
13 | Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
|
14 | Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
|
15 | I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
|
16 | Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
|
17 | Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
|
18 | Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
|
19 | Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
|
20 | Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
|
21 | Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
|