| 20 Kapitlet |
1 | Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
|
2 | På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
|
3 | Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
|
4 | Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
|
5 | att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
|
6 | Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
|
7 | Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
|
8 | Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
|
9 | Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
|
10 | Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
|
11 | Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
|
12 | Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
|
13 | är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
|
14 | så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
|
15 | Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
|
16 | Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
|
17 | Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
|
18 | Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
|
19 | Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
|
20 | Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
|
21 | Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
|
22 | Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
|
23 | Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
|
24 | Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
|
25 | När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
|
26 | Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
|
27 | Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
|
28 | Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
|
29 | Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
|