| 66 Kapitlet |
1 | För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
|
2 | lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
|
3 | Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
|
4 | Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
|
5 | Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
|
6 | Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
|
7 | Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
|
8 | Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
|
9 | ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
|
10 | Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
|
11 | du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
|
12 | du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
|
13 | Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
|
14 | dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
|
15 | Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
|
16 | Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
|
17 | Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
|
18 | Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
|
19 | Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
|
20 | Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
|