| 72 Kapitlet |
1 | Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
|
2 | Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
|
3 | Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
|
4 | Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
|
5 | Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
|
6 | Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
|
7 | I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
|
8 | Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
|
9 | För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
|
10 | Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
|
11 | Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
|
12 | Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
|
13 | Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
|
14 | Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
|
15 | Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
|
16 | Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
|
17 | Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
|
18 | Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
|
19 | Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
|
20 | Slut på Davids, Isais sons, böner.
|