| 73 Kapitlet |
1 | En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
|
2 | Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
|
3 | ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
|
4 | Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
|
5 | De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
|
6 | Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
|
7 | Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
|
8 | De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
|
9 | Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
|
10 | därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
|
11 | Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
|
12 | Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
|
13 | Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
|
14 | jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
|
15 | Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
|
16 | När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
|
17 | till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
|
18 | Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
|
19 | Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
|
20 | Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
|
21 | När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
|
22 | då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
|
23 | Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
|
24 | Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
|
25 | Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
|
26 | Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
|
27 | Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
|
28 | Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
|