| 74 Kapitlet |
1 | En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
|
2 | Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
|
3 | Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
|
4 | Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
|
5 | Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
|
6 | Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
|
7 | De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
|
8 | De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
|
9 | Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
|
10 | Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
|
11 | Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
|
12 | Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
|
13 | Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
|
14 | Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
|
15 | Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
|
16 | Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
|
17 | Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
|
18 | Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
|
19 | Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
|
20 | Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
|
21 | Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
|
22 | Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
|
23 | Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
|