| 116 Kapitlet |
1 | Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
|
2 | Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
|
3 | Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.
|
4 | Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»
|
5 | HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
|
6 | HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
|
7 | Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
|
8 | Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
|
9 | jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
|
10 | Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
|
11 | jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»
|
12 | Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
|
13 | Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
|
14 | Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
|
15 | Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
|
16 | Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
|
17 | Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
|
18 | Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
|
19 | i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
|