| 8 Kapitlet |
1 | Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
|
2 | Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
|
3 | Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
|
4 | Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
|
5 | Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
|
6 | Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
|
7 | Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
|
8 | Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
|
9 | De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
|
10 | Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
|
11 | Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
|
12 | Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
|
13 | Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
|
14 | Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
|
15 | Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
|
16 | Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
|
17 | Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
|
18 | Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
|
19 | Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
|
20 | På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
|
21 | till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
|
22 | HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
|
23 | Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
|
24 | Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
|
25 | Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
|
26 | när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
|
27 | När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
|
28 | när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
|
29 | när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
|
30 | då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
|
31 | jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
|
32 | Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
|
33 | Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
|
34 | Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
|
35 | Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
|
36 | Men den som går miste om mig han skadar sig själv;
|
37 | alla de som hata mig, de älska döden.
|