| 30 Kapitlet |
1 | Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
|
2 | Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
|
3 | vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
|
4 | Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
|
5 | Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
|
6 | Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
|
7 | Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
|
8 | Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
|
9 | Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
|
10 | Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
|
11 | Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
|
12 | ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
|
13 | ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
|
14 | ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
|
15 | Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
|
16 | dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»
|
17 | Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
|
18 | Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
|
19 | örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
|
20 | Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
|
21 | Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
|
22 | under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
|
23 | under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
|
24 | Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
|
25 | myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
|
26 | klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
|
27 | gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
|
28 | gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
|
29 | Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
|
30 | lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
|
31 | en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
|
32 | Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
|
33 | Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----
|