| 10 Kapitlet |
1 | Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
|
2 | Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
|
3 | Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
|
4 | Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
|
5 | Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
|
6 | att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
|
7 | Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
|
8 | Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
|
9 | Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
|
10 | Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
|
11 | Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
|
12 | Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
|
13 | Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
|
14 | Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
|
15 | Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
|
16 | Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
|
17 | Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
|
18 | Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
|
19 | Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
|
20 | Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
|