| 1 Kapitlet |
1 | Sångernas sång av Salomo.
|
2 | Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
|
3 | Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
|
4 | Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----
|
5 | Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
|
6 | Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
|
7 | »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
|
8 | »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----
|
9 | »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
|
10 | Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
|
11 | Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
|
12 | »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
|
13 | Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
|
14 | Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
|
15 | »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
|
16 | »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
|
17 | Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
|