| 32 Kapitlet |
1 | En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
|
2 | Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
|
3 | Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
|
4 | Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
|
5 | Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
|
6 | Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
|
7 | Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
|
8 | Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
|
9 | I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
|
10 | När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
|
11 | Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
|
12 | Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
|
13 | över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
|
14 | Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
|
15 | detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
|
16 | då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
|
17 | Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
|
18 | Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
|
19 | Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
|
20 | Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
|