| 5 Kapitlet |
1 | Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:
|
2 | Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.
|
3 | Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden.
|
4 | Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans.
|
5 | Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd».
|
6 | Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.
|
7 | Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.
|
8 | Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.
|
9 | Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra bröder här i världen.
|
10 | Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.
|
11 | Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.
|
12 | Genom Silvanus, eder trogne broder -- för en sådan håller jag honom nämligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, för att förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds rätta nåd.
|
13 | Församlingen i Babylon, utvald likasom eder församling, hälsar eder. Så gör ock min son Markus.
|
14 | Hälsen varandra med en kärlekens kyss. Frid vare med eder alla som ären i Kristus.
|